Jag har börjat fixa inför julen.
Det känns extra bra i år att fixa jul i sitt hem. Denna jul lämnar jag inte studiestaden för att resa hem under jullovet, utan jag finns nära och mina hyacinter slipper dö ut ensamma i en lägenhet. Det kan hända att jag hamnar att jobba på självaste julafton, men inte ens det känns särskilt tungt.
Att vänta på julen är nog bland det bästa jag vet.
Fastän jag känner mig vuxen nu och inte behöver många julklappar så frågar ändå mamma och syskonen "vad önskar du dig av julbocken i år?".
Jag tänker då för ett ögonblick att jag är för gammal för den frågan, men struntar sen i det och rabblar upp min lista med önskningar om varma sockor och fina skålar.
Min syster påminde mig för någon vecka sen om hur det brukade gå till med önskandet när vi var små.
Vi trodde att det säkraste sättet att få önskelistan till tomten var att lämna listan i vår farfars rens hage.
Renen brukade lånas ut åt tomten när det vankades jul, så om listan låg där när tomten kom så skulle den komma fram på tryggaste sätt. Varje gång försvann önskelistorna och pappa var glad att få se våra förundrade miner.
Idag finns inte farfar eller renen Petteri längre, men nog skriver jag önskelista ändå och ler när jag tänker tillbaka.
Renen på bilden är inte farfars ren, denna ren i plast är köpt i Lappland på nittiotalet och är döpt efter Petteri.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar