Jag kan inte urskilja om det är människorna jag lärde känna i studiestaden, eller om det är staden i sig som får mitt hjärta att värmas lite extra när jag ser på den avlånga plåtburken.
Det var i Åbo jag växte upp, jag flyttade dit som en person och flyttade därifrån som en annan.
Morfars plåtburk har en gång i tiden varit fylld med cigaretter från Rettigs fabrik, byggnaden som senare blev skolan jag hittade till. Vyn på locket är av Aura å, ån jag vandrat längs så många gånger.
Så fint du skriver!!
SvaraRaderaHeh, muistan ton laatikon, siinä oli tusseja :D
RaderaKyllä! Kesiti monta pesua ennen kuin kuva ilmestyi liitujämien alta :)
RaderaKika - Det känns som det känns, och ibland är man mer sentimental :)
Radera