Lån och lånad mönsteryra

Banken spekulerar just nu om vi är två rediga låntagare.
Vi spenderar dagarna på våra fasta jobb (där vi tjänar några slantar som direkt läggs in på huskontot)
och kan inte tänka oss bättre låntagare.
Ja, de skulle då vara låntagare med 60 hektar skog...

Idag skall de disskuteras jul på jobbet och före det sitter jag och förundras över de här bilderna av ett hus till salu i Norge. Helt klart har någon där haft en stor kärlek till mönster eller mönsteryra.

Varuhusvår

Våren kommer tidigt i butiken, den är där så fort tomtarna sålts bort för struntsummor
och man kan inte förstå hur mycket julsaker folk köper för den korta perioden.

Min arbetsplats är i ett Anttila varuhus medan tekstiltillverkaren Vallila är min arbetsgivare.
Låter som ett krångligt arangemang, men jag tycker det funkar ganska fint.
Det är som att driva en egen avdelning helt enkelt.
Vårkänslorna är i full gång och det har skett förändrigar på Anttila.
Musikavdelningen har fått ny färg och ordning, Vallila har nu redan 38 nya vårtyger hängandes vid tygavdelningen och man blir lite glad av alla färger när man sneglar mot väggen, det var som vårens julafton när jag fick packa upp den första leveransen.

Anttila har ryckt upp sig när det gäller att hänga med i inredningstrenderna.
Här kommer några bilder från Anttilas förnyade Anno kollektion, och Vallilas vårkollektion.

 

Vallila - Poppamies

 

Vallila - Anis

 

Vallila - Memento

Vallila - Panimo

 

Vallila - Pihlajasaari

Tygnördens lycka

Det blir ett nytt inlägg direkt.
Dethär  Polkka Jam trycket har nämligen en liknande färgsättning som mitt allra käraste tygstycke.

Kökstyget har jag köpt för 1,50€ för kanske 7år sedan.

Jag har några gånger försökt klippa i det för att sy något nytt men det går bara inte, det är för vackert.
Tänkte sen att jag kunde använda det till bordsduk för att undvika att klippa i det,
men nej det gick inte heller för tyget är för smalt.

Nu har jag kommit på att det antingen skall bli ett draperi eller kuddar i kökssoffan.
Läget är just nu så att vårt kök är för litet för en kökssoffa och inte har vi heller något skafferi att drapera.

Något år efter att jag hade hittat det underbara tyget hände det underbara igen.
Jag hittade samma tyg men i annan färgsättning.
Det är en tygnörds lycka.