Dags för sött hus

En av de trevligaste pyssel tillfällena närmar sig - pepparkakshus bakandet!
Hämtar inspiration bland annat från denhär sidan.

Vardagsliv och gammalt pyssel

Jag är vid liv, och har feber.
Därför känner jag nu att jag har tid med ett blogginlägg.

Det har varit mycket på senaste tiden (månaderna). Med vad jag varit upptagen med kan jag inte riktigt säga,
mitt liv fylls helt enkelt upp ganska bra av vardag.
Jag har många vänner som hela tiden är på språng, de verkar som om de minglar med nya människor varje kväll, åker på spännande resor och bakar krävande surdegsbröd.
Jag jobbar, äter, vinterbadar och sover. Jag känner mig lite tråkig.
Det är ett bra tag sedan jag känt ett sug efter att lära känna fler människor, testa chutney recept eller åka till ett land där jag inte förstår språket.

Det är väl helt enkelt så att jag tycker det är lite skönt att leva vardag.
Allt för tråkig är jag nog ändå inte, att bli medlem i Vaasan Pingviinit utan att någonsin ha vinterbadat förr var för mig en fin prestation. Och så har jag gått och blivit egenföretagare.

Idag blir det antagligen flera inlägg, det känns som en ypperlig dag att blogga och vila om vart annat.

Från vårt kök.

Dekorplast (frostad vinyl) som jag klippt till i fina former 

för att sedan klistra fast på insidan av glasdörrarna.

Dekorera mera

Igår pysslade jag med vinylplast i köket. 

Plasten kan köpas i hobbyaffärer/byggvaruhus.

Det är en utomordentligt fin uppfinning och du kan förvandla nästan vad som helst med plasten. 

Jag har så många ideer och så liten lägenhet. 

Nästa hem borde vara helvitt så att jag kunde tejpa upp vinylplast, wasihtejp och dymotext överallt.

Här kommer några tips hur ni kan trolla med plasten.

Så fort jag fått fotat mitt projekt så skall jag visa er det!  

 Chez Larsson

Inspiration & design

My second hand life

Varpunen

 Bambula

Tygtryck

Tygtryck är sällan svårt och ändå går det ständigt att förenkla.

Testa att trycka på slipsen, t-skjortan, kuddfodralet eller tygkassen.
Så länge det är naturmaterial och du kommer ihåg att fixera färgen med varmt strykjärn så blir det bra.

Beskrivning till det här trycket hittas hos Papernstitch 

Midsommar

Vi firade midsommarhelgen på villan med de åländska syskonbarnen.
En långboard målades om, Snellmans personalkött åts upp
och det solades hela dagen och kvällen lång med släkt och vänner.

Det fanns tid att ligga på terassen mellan måltiderna,
fick en dundermedicin på fredagen för visdomstanden när köttet inte läkt som det skulle,
sov äntligen en hel natt, med måsarna skränande utanför fönstret.

Glömde bort att plocka sju blommor att lägga under kudden,
ingen midsommar är den andra lik.

Lugnt och avslappnat efter middag på holmen.

Vi drack Jaffa som vi kylt i brunnen.

Den finaste lådan.

Utsiktsplatser finns det det gott om, speciellt för de små besökarna.

På marknivå kunde man titta nära på andboet när mamman åkt bort för att äta. Äggen så fint dolda.

Slipande och skruvande på långboarden som skulle målas om.

 Snyggaste brädan på Åland, helt klart. 

Kom ihåg

Jag har dåligt minne, men som tur tycker jag om att skriva listor.

Om jag handlar utan lista är det stor risk att jag kommer hem med mera roliga och goda saker
snarare än nyttiga och behövliga, ungefär som när man handlar på Lidl.

Vi brukar skriva inköpslista på post-its,
det är ju praktiskt att klistra en på plånboken så följer den naturligt med till butiken.
Men ibland händer det att den kladdiga lappen råkar fastna på något annat i väskan
och du blir tvungen att hälla ut allt på bilsätet.
Medan du stånkande står med rumpan i vädret och vänder och vrider på allt för att hitta lappen
förhindrar du parkeringsgrannen från att slippa till sin bildörr,
du är så upptagen med att svära i baksätet.

Dessutom är en post-it för liten för en lista, så jag brukar skarva flera till en kedja.
Det händer då att sista biten i kedjan faller bort
så när du väl hemma skall baka grahamsbrödet så fattas själva grahamsmjölet.

Jag har hade ett så svårt liv.

Tills jag besökte min favoritaffär, ja jag har börjat acceptera att den faktiskt är det,
Halpa-Halli och hittade ett passande block till kylen.
Nu slipper jag leta efter post-it högen som ofta kan hittas på trettio olika ställen i lägenheten.
Återstår att se om man sedan kommer ihåg att riva listan av kylen
eller om man i butiken sen får använda sitt bildminne,
"Älskling vad stod de på listan under bilden med stövaren?",
och konstatera att man in i minsta detalj kan beskriva stövarens utseende.


Pyssel för den glömske:

Halpa-Hallin hinta 0,95€, ei paha. 

Det går även att limma magneter på ett vanligt block, t.ex. post-it.

Mageterna på baksidan.

Jag klippte bort upphängnings hålet och rundade kanterna.

Mitt valda hyllpapper från Clas Ohlsson var så tunt att jag först klippte

till ett lager i vitt, annars syntes texten igenom. 

Sedan hade jag ju en färdig mall för hyllpappret.

Lämnade lite extra för kanterna som sedan kunde klippas bort.

Svårt val, det fick bli den gula dymotexten.

Nu har vi ordning och reda!

Kalas på kalas

Två veckors kalasmaraton.

Det blev morsdag och min fars födelsedag,
Elis bjöd till kalas och lilla Milja blev fyra fingrar gammal.

Jag älskar att ge presenter.
Det slog mig, när jag valde och vrakade bland kaffebönor och choklad vid Liisa Koski,
att det antagligen är en mycket större glädje att handla i affären än att få gåvor från den.

Ibland lyckas man kanske inte med presenterna,
det är svårt att komma på vad en som redan har allt skulle behöva.
Då brukar jag helt enkelt köpa något ätbart som är försvinnande gott,
en blombukett som innebär en tillfällig förändring på köksbordet
eller kanske en spabehandling som ger en timmes njutning personen aldrig skulle unna sig själv.

Presenter är ju bara det bästa, att få paketera presenterna är njutning.
Paketet är en stor del av gåvan,
det vet alla som någonsin varit barn och med svettiga handflator
tagit emot julaftonens största paket av tomten
och sedan tittat och klämt för att gissa innehållet.
Ännu bättre är det att få iaktta hur mottagaren reagerar när ditt paket tas emot.

Milja väntade med att öppna sitt paket,
hon såg det genast på köksbordet när vi hämtat henne från dagis,
det var stort och täckt med rosenpapper.
Hon ville vänta tills mamma kom hem,
men sen sist och slutligen infann sig det rätta ögonblicket att öppna paketet före det.

Försiktigt lirkade hon upp snöret och slet bort pappret och frågade ärligt som bara barn kan
"Mikä se on?" (Vad är det?)
Jag berättade att det är en hund-dyna, en dyna som ser ut som en hund.
Aldrig förr hade hon sett en sådan, än mindre önskat sig en till födelsedagen.

Det hon hade önskat sig av morfar fick hon i alla fall, plus en gunga.
"Voisit tuoda suklaamunan." (Du kunde hämta ett chokladägg.)
hade hon sagt när han frågat vad hon önskar sig i år.

 Hund-dynan:

Kuddfodral till morsdagen:

Choklad & kaffe från Liisa Koski, kort från Gros bokhandel.